Om sorg!

Igår var vi hos kuratorn, en väldigt bra kvinna, vi känner oss alltid lättade efter ha träffat henne!

Vi pratade om sorg både vår egen och om omgivningens sorg, man kan inte jämför sorg med någon samtidigt som man inte kan ta ifrån någon sin sorg hur gärna det finns människor som vill det. Vår sorg är vår sorg, vi sörjer vår dotter oavsett att vi väntar ett syskon, det kommer alltid saknas en i vår familj. Det känns hårt. En sorgbearbetning kan ta hur lång tid som helst och vi är långt ifrån klara, nu är det dock inte aktuellt att börja bearbeta den på djupet utan ska vänta tills lillasyster eller lillebror tittat ut.

Vi måste vara ärliga mot oss själva och berätta för människor i vår omgivning om hur vi känner hur glada och pigga vi än må se ut att vara, vi är inte inte, vi otroligt ledsna och förtvivlade att vi förlorade vårt barn. Många säger att vi ska glädjas åt den vi har i magen,  och nu behöver ni inte vara ledsna, Tro oss det gör vi otroligt mycket, vi är väldigt tacksamma att vänta Astrids syskon, samtidigt som vi sörjer, det måste vi få göra och de på vårt sätt. Det är svårt att vara gravid igen, många tankar snurrar kring de barn vi väntar och de barn vi miste. Våra anhöriga sörjer på sitt sätt, de förlorade också en släkmedlem på något sätt.

Att träffa bebisar skär i hjärtat för oss, självklart unnar vi andra deras glädje för de barn de fått, men det är svårt för oss att förhålla oss till det, då sorgprocessen är i våra kroppar i aktivt läge.

För oss betyder det otroligt mycket att träffa vår kurator och få hjälp med alla tankar vi går runt och bär på, vi får bli bekräftade för de vi är och de vi tänker, får vi tänka, inget är konstiga tankar, det är oerhört skönt för oss att veta då man ibland blir osäker på att man tänker som vi gör. Vi måste fundera på hur vi mår det är det viktigaste just nu!!