Söndagen den 4 juli 2010 kom och vi fick skjuts av sambons föräldrar in till förlossningen, väl där innan vi skulle gå in gick det upp för mig att det var dags, jag blev så leden och stod och krama sambon och sambons mamma, barnmorska och undersköterska kom och mötte oss, det var så svårt, riktigt svårt. Vi fick förlossningsrummet längs ner det var stort och fint, vi satte oss ner för att gråta och prata med barnmorskan om hur hela förloppet skulle gå till och vår eventuella önskemål. En läkare kom in vid ca 10.00 för att undersöka och stoppa in 4 tabletter som sätter igång förlossningen. Nu var jag på det klara med vad som skulle ske, jag hade en uppgift som skulle göras jag var målmedveten och visste att det skulle gå, alla rädslor som jag hade innan var borta och jag insåg att jag skulle föda vårt första barn. Läkaren sa att det skulle ta ca 4 timmar innan de kollar igen om det hänt något, annars behövde det flera tabletter, som tur var räckte det med de första. Personalen på förlossningen var proffsiga och vi fick ett fint bemötande. Jag och sambon låg i varsin säng och jag vet inte vad vi gjorde, då och då kom barnmorska för att undersöka mig jag var nu öppen 3 cm o nej tänkte jag hela 7 cm kvar det kommer ta år. De servade oss med allt, mat och lite prat de var noga med att vi åt även om det var svårt. De hade nu bytt skift och vi fick ny barnmorska och undersköterska, de var underbara de måste ha varit med om detta tidigare tänkte jag. Jag fick ont, hade TNS apparat som hjälpte liten men tillslut hade jag så ont att jag ville ha ryggbedövning, innan hade vi pratat om att jag ville ha det så lindrigt som möjligt då det räckte med smärta.
Narkosläkaren dröjde jag hade riktigt ont, äntligen kom en kille som var flumming enligt mig och skrek om jag hade ont i benet när han försökte sätta nålen, tillslut satt den på plats oj vad skönt det blev. Vi somnade båda två en stund, det behövde vi. Barnmorskan hade kommit in medan jag sov för att undersöka men kom lite senare när jag vaknat, jag mådde illa och ville spy barnmorska sa att antingen var det barnet som trängde ner eller så var det epiduralen, hon frågade om vi ville vara ensamma eller om vi ville ha henne kvar, vi funderade och jag vet att jag frågade om hur lång tid vattnet kan gå, hon svarade allt från nu till om 30 min, hon hann inte lämna rummet fören vatten hade gått. De torkade och fråga om jag kände värkarna det gjorde jag inte de sa åt mig när jag skulle krysta och efter ca 2 eller 3 krystvärkar kom hon, vår fina lilla flicka. Vi hade bestämt att de skulle ta i mot henne torka henne och lägga henne i en säng innan vi ville se henne. Barnmorskan tog emot henne som vilket barn som helst, pratade lite med vår flicka och gratulerade oss till att ha blivit föräldrar! Barnmorskan berättade att det var ett välskapt barn vi fått, barnet hade 10 fingrar och 10 tår, och att barnet var vackert. Jag hade klarat uppgiften, jag var stolt. Vi hade blivit föräldrar! Klockan var nu 18, 56. Vi bestämde oss att titta hon var så vacker, vårt barn. Barnmorskan sa att vi fått en dotter med det visste vi redan. 33 cm och 700 g vägde hon.
Min sambo hade varit stark under hela förlossning inför mig, hade aldrig klarat detta utan hans stöd och närvaro, han var verkligen bäst! Nu släppte det för honom han grät och grät och jag tröstade honom, jag grät inte jag var lättad. Vi tog inte upp henne jag kände att jag inte ville störa henne. Vi kände oss nöjda med att ha sett henne. Barnmorskan och undersköterskan sa ofta att ert barn finns här om ni vill titta på henne igen, de poängterade också att vi blivit föräldrar flera gånger, det var väldigt skönt och viktigt för oss att höra, även om vi blev föräldrar till ett en dotter som föddes stilla. Efter några timmar började jag känna att jag nog ville titta en sista gång på henne, jag och sambo bestämde oss för att vi ville ta ett sista farväl, vi tittade åå så fin hon var, liten vi gav henne namnet Astrid Avantika. Vi kände på henne hon var så liten och skör. Innan vi somna fick jag tabletter som skulle stoppa mjölkproduktionen, sedan sov vi båda två natten igenom.
Morgonen dagen efter fick vi frukost och vi väntade i princip på att få åka hem, vi träffade läkare som prata med oss, Ja fick ny sjukskrivning och sambon hade hade ju semester. Vi skulle också träffa kurator innan vi åkte hem. Så fort detta var gjort kom mina föräldrar och hämtade oss. Nu började livet hemma, vi var helt slut med massor av tankar i huvudet som snurrade runt. Jag minns inte exakt vad som hände denna vecka men vi träffade min kära syster, sambo och lilla W, och min bästa vän A. Det kändes skönt att träffa dem. Vi fick flytta in i vårt nybyggda hus torsdagen den 8 juli så det blev mycket med flytten även om vi var helt i en annan värld så känner vi att det var helt rätt tid att komma in i vårt fina hus. Vi fick otroligt mycket hjälp av våra familjer med flytten vilket vi är oerhört tacksamma för. Vi hade något att sätta händerna i även om det var en mycket svår tid för oss, vi ville ha vår flicka med oss hem inte lämna henne i ett kallt rum på sjukhuset. Men så blev det!
Vi är otroligt tacksamma för ett riktigt professionellt bemötande på förlossningen, en barnmorska och undersköterska som hjälpte oss att få en så fin upplevelse när vår dotter föddes.
