Alvas dop!

Nu är Alva döpt!!

  

Astrid hade det så fint på hennes ställe. Hon var med oss denna dagen i våra tankar, på våra egna sätt!!

Så fin dag och extra stort tack till Johan för fin sång och musik. 

Otroligt mycket fina present fick Alva, de ska jag visa vid annat tillfälle.

Tack alla som var med oss denna dag!!

Tack också till er som hjälpt till på olika sätt både före och efter!!

Generations klänning! 

Expert hjälp av den bästa!

Jag o syrran!!

10 månader!

Idag är det 10 månader sedan vi var inne på förlossningen och födde en liten flicka. Det känns så nära men ändå så långt borta. Tänk 10 månader sedan vi fick se vår flicka,  tjejen vi aldrig fick ta med hem, jag bli så ledsen när jag tänker på det.


Vår flicka här lärt oss så mycket om livet, hon har gett oss nya sätt att se på livet och döden, det har vi henne att tacka för. Snart är det ett år sedan vi fick henne då ska vi fira att vår flicka föddes! Vi ska hedra vår flicka precis som alla grattar sina barn när de fyller år. Vi tänker på vår Astrid varje dag och minns dagen då vi fick henne.

Graven vid påsk.

I går var vi till graven och fixade, både mamma och pappa blev så nöjda. Nu har du det påsk fint,

 hjärtat vårt!!

Ta inte livet för givet!

Vi fick vårt liv totalt krossat, den hemska sommardagen i juli. Vi hade packat bilen med badkläder då vi bara skulle svänga förbi BM innan vi skulle åka mot havet för att sola och bada, allt var klart vi hade matsäck med oss.

Den dagen som satte oss i kaos, en enorm livskris, som sattes vårt förhållande på stort prov, då vi inte fann några hjärtljud hos vår ofödda dotter. Istället för en bliresa till havet det blev den hemskaste bilresan vi gjort, till Akademiska. Där det sedan konstaterades att hon inte levde. Alla våra drömma och fantasier försvann, al framtidstro var borta. Nog allt målar man upp en blid då man är gravid, speciellt när man klarat första 12 veckor och sedan rutin ultraljudet, allt såg ju bra ut förutom tiden på graviditeten  då de flyttade oss lite väl många dagar. Vi tänkte att de vet väl vad de pysslar med!

Vi har fantiserat om att gå ut med barnvagnen, tänkt att på julen är vi tre, och min födelsedag skulle bli med en bebis i familjen. Allt bara försvann, alla dessa tankar sitter kvar, när jag ser andra mammor är ute med sina barnvagnar blir jag så avundsjuk, när jag ser andra pussar och busar med sina bebisar kan jag inte låta bli att känna stor sorg. Vi skulle ju nu vara mamma och pappa till en flicka här på jorden och inte i himlen, det är en otroligt stor skillnad.

Det är tyvärr ingen tröst, att det växer ett syskon i mig nu, utan vår flicka kommer inte komma tillbaka. Istället hoppas vi att vi får hennes syskon hos oss, vår framtidstro kommer smygandes tillbaka. Tillsammans ska vi sköta om storsystersgrav, och leva vårt liv med två barn, ett hemma och ett i himlen. Tacksamheten är stor att det så fort kunde bli en liten bebis som flyttade in i magen, en bebis vi älskar och är såå otroligt rädd att mista precis som storasyster. Drömmarna och fantasierna kommer tillbaka, men jag håller dem på avstånd då det är för svårt att släppa fram dem helt då man inte vet hur framtiden ser ut.

Vi har mycket att tacka vår dotter, vi har lärt oss att uppskatta livet på ett helt annat sätt än tidigare, man vet aldrig vad som kommer ske i ens liv, familjsliv eller vännersliv. Vi har lärt oss att sluta klaga på saker som inte är viktiga. Vi har båda fastajobb, ett fint hus och en otroligt stor kärlek. Att klaga på saker som inte är värda något finns det inte plats för i våra liv då livet en dag kan byta riktning.

Söndag!!

Idag är det sol och fint, dock blåser det med det står vi ut med, vi började dagen med att åka till graven och fixa. Skönt att det nu inte finns någon snö kvar, de känns så bra.  Tog bort gamla blommor och satte 3 mini påskliljor, nallen och mosshjärtat låg fint kvar sen lång

tid, så det fick ligga kvar.   

Sen kom syster och W vi fikade, syrran tog tag i vår ugn som va rätt ingrodd hon hade med sig något super medel... kolla in resultatet!!

9 Månader

Idag är det 9 månader sedan du kom och lämnade oss, älskade lilla flicka! Vi som ville lära känna dig och få se dig växa upp hos oss, men så blev det inte. Man vet aldrig någonting om vad som händer, det skämmer mig!!

Saknaden är enorm, vi saknar vår flicka så otroligt mycket!!

En dikt

När en blomma bryts av 

I sin vackraste blom 

då bli marken så trist

och så fruktansvärt tom.

Men kanske en dag 

att det någonstans finns 

en äng, eller undangömd skreva

dit blommor som brutits för tidigt 

får blomma och fortsätta att 

växa och dofta och leva.

av: okänd

Denna dikt hade vi på Astrids begravning, en dikt som betyder mycket för oss. 

SOL!

Idag vaknade vi till SOL och underbart vår väder, det kan inte bli bättre. Får dessutom skåda magen som hoppar och far, underbart!

Denna helg består av ett lugn, vi åka till graven och tända ljus och hoppas på att den inte är mycket snö kvar där, så man kan komma fram. Vill så gärna göra vår fint till vårt lilla hjärta!

Om sorg!

Igår var vi hos kuratorn, en väldigt bra kvinna, vi känner oss alltid lättade efter ha träffat henne!

Vi pratade om sorg både vår egen och om omgivningens sorg, man kan inte jämför sorg med någon samtidigt som man inte kan ta ifrån någon sin sorg hur gärna det finns människor som vill det. Vår sorg är vår sorg, vi sörjer vår dotter oavsett att vi väntar ett syskon, det kommer alltid saknas en i vår familj. Det känns hårt. En sorgbearbetning kan ta hur lång tid som helst och vi är långt ifrån klara, nu är det dock inte aktuellt att börja bearbeta den på djupet utan ska vänta tills lillasyster eller lillebror tittat ut.

Vi måste vara ärliga mot oss själva och berätta för människor i vår omgivning om hur vi känner hur glada och pigga vi än må se ut att vara, vi är inte inte, vi otroligt ledsna och förtvivlade att vi förlorade vårt barn. Många säger att vi ska glädjas åt den vi har i magen,  och nu behöver ni inte vara ledsna, Tro oss det gör vi otroligt mycket, vi är väldigt tacksamma att vänta Astrids syskon, samtidigt som vi sörjer, det måste vi få göra och de på vårt sätt. Det är svårt att vara gravid igen, många tankar snurrar kring de barn vi väntar och de barn vi miste. Våra anhöriga sörjer på sitt sätt, de förlorade också en släkmedlem på något sätt.

Att träffa bebisar skär i hjärtat för oss, självklart unnar vi andra deras glädje för de barn de fått, men det är svårt för oss att förhålla oss till det, då sorgprocessen är i våra kroppar i aktivt läge.

För oss betyder det otroligt mycket att träffa vår kurator och få hjälp med alla tankar vi går runt och bär på, vi får bli bekräftade för de vi är och de vi tänker, får vi tänka, inget är konstiga tankar, det är oerhört skönt för oss att veta då man ibland blir osäker på att man tänker som vi gör. Vi måste fundera på hur vi mår det är det viktigaste just nu!!

Tiden går men står stilla ändå!!

Det känns som att tiden står stilla när jag tänker tillbaka på när vi förlorade vår dotter, jag kan inte förstå att tiden går, allas liv bara fortsätter framåt och vårt står stilla, känns det som även om det inte gör det. Jag har börjat se ett mönster, de nätter jag sover kasst mår jag mycket sämre på dagarna med många orostankar minsta lilla som avviker gör mig tokig och är på väg att ringa förlossningen. Jag vill inte förlora ett barn till så är det, detta barn jag nu väntar vill vi ha kvar här på jorden, tillsammans med oss!

Jag längtar till våren så att jag kan gå till graven och göra fint hos vårt hjärta, mår dåligt då jag tänker på hur det ser ut där nu, inga blommande blommor eller nallar och änglar bara massa kall snö och is, och två lyktor som har gått sönder av kylan och all snö.

Jag vill som alla andra föräldrar köpa kläder till mitt barn och inte sköta om en grav, men  nu är det så att vi fick en ängel så nu är det vår uppgift att rå om henne där, under trädet!!

Vår älskade lilla flicka, vi saknar dig så!!

Förlossningen v 25+2

Här kommer delar ur det jag skrivit när vi kom hem från förlossningen. Är idag i samma vecka och dag som då, det är väldigt svårt att förstå att graviditeten slutade här!

Söndagen den 4 juli 2010 kom och vi fick skjuts av sambons föräldrar in till förlossningen, väl där innan vi skulle gå in gick det upp för mig att det var dags, jag blev så leden och stod och krama sambon och sambons mamma, barnmorska och undersköterska kom och mötte oss, det var så svårt, riktigt svårt. Vi fick förlossningsrummet längs ner det var stort och fint, vi satte oss ner för att gråta och prata med barnmorskan om hur hela förloppet skulle gå till och vår eventuella önskemål. En läkare kom in vid ca 10.00 för att undersöka och stoppa in 4 tabletter som sätter igång förlossningen. Nu var jag på det klara med vad som skulle ske, jag hade en uppgift som skulle göras jag var målmedveten och visste att det skulle gå, alla rädslor som jag hade innan var borta och jag insåg att jag skulle föda vårt första barn.  Läkaren sa att det skulle ta ca 4 timmar innan de kollar igen om det hänt något, annars behövde det flera tabletter, som tur var räckte det med de första. Personalen på förlossningen var proffsiga och vi fick ett fint bemötande.  Jag och sambon låg i varsin säng och jag vet inte vad vi gjorde, då och då kom barnmorska för att undersöka mig jag var nu öppen 3 cm o nej tänkte jag hela 7 cm kvar det kommer ta år.  De servade oss med allt, mat och lite prat de var noga med att vi åt även om det var svårt. De hade nu bytt skift och vi fick ny barnmorska och undersköterska, de var underbara de måste ha varit med om detta tidigare tänkte jag.  Jag fick ont, hade TNS apparat som hjälpte liten men tillslut hade jag så ont att jag ville ha ryggbedövning, innan hade vi pratat om att jag ville ha det så lindrigt som möjligt då det räckte med smärta.  

Narkosläkaren dröjde jag hade riktigt ont, äntligen kom en kille som var flumming enligt mig och skrek om jag hade ont i benet när han försökte sätta nålen, tillslut satt den på plats oj vad skönt det blev. Vi somnade båda två en stund, det behövde vi. Barnmorskan hade kommit in medan jag sov för att undersöka men kom lite senare när jag vaknat, jag mådde illa och ville spy barnmorska sa att antingen var det barnet som trängde ner eller så var det epiduralen, hon frågade om vi ville vara ensamma eller om vi ville ha henne kvar, vi funderade och jag vet att jag frågade om hur lång tid vattnet kan gå, hon svarade allt från nu till om 30 min, hon hann inte lämna rummet fören vatten hade gått. De torkade och fråga om jag kände värkarna det gjorde jag inte de sa åt mig när jag skulle krysta och efter ca 2 eller 3 krystvärkar kom hon, vår fina lilla flicka. Vi hade bestämt att de skulle ta i mot henne torka henne och lägga henne i en säng innan vi ville se henne.  Barnmorskan tog emot henne som vilket barn som helst, pratade lite med vår flicka och gratulerade  oss till att ha blivit föräldrar! Barnmorskan berättade att det var ett välskapt barn vi fått, barnet hade 10 fingrar och 10 tår, och att barnet var vackert. Jag hade klarat uppgiften, jag var stolt. Vi hade blivit föräldrar!  Klockan var nu 18, 56. Vi bestämde oss att titta hon var så vacker, vårt barn. Barnmorskan sa att vi fått en dotter med det visste vi redan. 33 cm och 700 g vägde hon. 

Min sambo hade varit stark under hela förlossning inför mig, hade aldrig klarat detta utan hans stöd och närvaro, han var verkligen bäst! Nu släppte det för honom han grät och grät och jag tröstade honom, jag grät inte jag var lättad. Vi tog inte upp henne jag kände att jag inte ville störa henne. Vi kände oss nöjda med att ha sett henne. Barnmorskan och undersköterskan sa ofta att ert barn finns här om ni vill titta på henne igen,  de poängterade också att vi blivit föräldrar flera gånger, det var väldigt skönt och viktigt för oss att höra, även om vi blev föräldrar till ett en dotter som föddes stilla. Efter några timmar började jag känna att jag nog ville titta en sista gång på henne, jag och sambo bestämde oss för att vi ville ta ett sista farväl, vi tittade åå så fin hon var, liten vi gav henne namnet Astrid Avantika. Vi kände på henne hon var så liten och skör. Innan vi somna fick jag tabletter som skulle stoppa mjölkproduktionen, sedan sov vi båda två natten igenom.

Morgonen dagen efter fick vi frukost och vi väntade i princip på att få åka hem, vi träffade läkare som prata med oss, Ja fick ny sjukskrivning och sambon hade hade ju semester. Vi skulle också träffa kurator innan vi åkte hem. Så fort detta var gjort kom mina föräldrar och hämtade oss.  Nu började livet hemma, vi var helt slut med massor av tankar i huvudet som snurrade runt.  Jag minns inte exakt vad som hände denna vecka men vi träffade min kära syster, sambo och lilla W, och min bästa vän A. Det kändes skönt att träffa dem. Vi fick flytta in i vårt nybyggda hus torsdagen den 8 juli så det blev mycket med flytten även om vi var helt i en annan värld så känner vi att det var helt rätt tid att komma in i vårt fina hus. Vi fick otroligt mycket hjälp av våra familjer med flytten vilket vi är oerhört tacksamma för. Vi hade något att sätta händerna i även om det var en mycket svår tid för oss, vi ville ha vår flicka med oss hem inte lämna henne i ett kallt rum på sjukhuset. Men så blev det!

Vi är otroligt tacksamma för ett riktigt professionellt bemötande på förlossningen, en barnmorska och undersköterska som hjälpte oss att få en så fin upplevelse när vår dotter föddes. 

8 månader av saknad.

Idag är det 8 månader sedan vår lilla flicka föddes, 8 månader av sorg och saknad. Att livet går vidare när en sådan ska som att ens barn dör är för mig ofattbart, jag förstår inte att livet rullar på. Sorgen har ändrat sig med månaderna som gått men det betyder inte att det känns lättare. Saknaden efter henne kommer alltid vara enorm och otroligt smärtsam. Har man inte varit med om liknande tror jag att det kan vara svårt att förstå.  Att föda ett barn som är stilla är det svåraste jag har gjort i hela mitt liv! Trots att det bara är vi som har träffat vår dotter så är hon vilken flicka som helst, vår lilla ängel. 700g gram vägde hon och var 33 cm. Vårt barn.

Månadsdagarna är speciella dagar för oss, vissa månader värre än andra, vi minns vår dotter med tårar som rinner och ljus som tänds. Det är smärtsamt att se andras barn som är jämnåriga med henne, då det påminner oss om vad vi missat och vad vi förlorat. Vårt älskade barn. Vi saknar dig så!

Att jag nu är i samma vecka som vi förlorade vår lilla är konstigt för jag känner att jag är mitt uppe i graviditeten med hennes syskon, kan inte i min vildaste fantasi förstå att det tog slut i denna veckan.

Vi önskar och hoppas att vi nu får gå förbi denna vecka och fortsätta flera veckor till, innan lillasyster eller lillebror kommer livslevande till oss. 

Att vara förälder!

Att vara mamma och pappa till ett barn som inte finns här på jorden, ja det är riktigt svårt, varje gång jag eller min sambo möter någon är det inte en barnvagn någon ser oss med, så som det skulle ha varit, då hade många stannat och prata lite, frågat hur de går och tittat ner i vagnen. Då hade det varit givet att vi nyss blivit föräldrar, nu är det inte så! Det känns inte som människor ser oss som mamma och pappa, utan mer som I och J. Alla som har barn vill gärna prata om sina små, berätta vad de gör vilka framsteg och motgångar de har hemma, såklart alla är stolta över sina barn även om de inte lever, vi som inte fick ta hem våra barn har också behov av att prata om våra barn, för oss är det vår verklighet vi kan inte blunda. Våra barn existerar och kommer alltid finns i våra hjärtan hur många år det än kommer att gå, jag fick frågan om oron släppt nu när vi kommit en bra bit in i graviditeten, Nej sa jag det kommer den aldrig att göra, rädsla och oro kommer alltid finnas, och den dagen vi får ett levande barn ja då ändras oron skulle jag tro till andra saker att oroa sig över. Vi önskar att det nu får vara slut på mammor och pappor som åker hem från bb utan sina bebisar, det måste någon bli ett slut på att barn dör för tidigt.  Att skänka en slant till spädbarnsforskning är något vi gör regelbundet, då vi vill kämpa och bidra för att det ska bli sanning. spadbarnsfonden.se

En annan mamma som inte fick med sig sin son hem, har kunnat sätta ord på sina tankar så otroligt bra, hon är otroligt duktig på att skriva, tack fina du för att du delar med dig av dina tankar.

http://minaalskadebarn.blogspot.com/?zx=7f7bc86d6f39ba9er!!