28+0

Magen i vecka 28 + 0!!

En dikt

När en blomma bryts av 

I sin vackraste blom 

då bli marken så trist

och så fruktansvärt tom.

Men kanske en dag 

att det någonstans finns 

en äng, eller undangömd skreva

dit blommor som brutits för tidigt 

får blomma och fortsätta att 

växa och dofta och leva.

av: okänd

Denna dikt hade vi på Astrids begravning, en dikt som betyder mycket för oss. 

SOL!

Idag vaknade vi till SOL och underbart vår väder, det kan inte bli bättre. Får dessutom skåda magen som hoppar och far, underbart!

Denna helg består av ett lugn, vi åka till graven och tända ljus och hoppas på att den inte är mycket snö kvar där, så man kan komma fram. Vill så gärna göra vår fint till vårt lilla hjärta!

Om sorg!

Igår var vi hos kuratorn, en väldigt bra kvinna, vi känner oss alltid lättade efter ha träffat henne!

Vi pratade om sorg både vår egen och om omgivningens sorg, man kan inte jämför sorg med någon samtidigt som man inte kan ta ifrån någon sin sorg hur gärna det finns människor som vill det. Vår sorg är vår sorg, vi sörjer vår dotter oavsett att vi väntar ett syskon, det kommer alltid saknas en i vår familj. Det känns hårt. En sorgbearbetning kan ta hur lång tid som helst och vi är långt ifrån klara, nu är det dock inte aktuellt att börja bearbeta den på djupet utan ska vänta tills lillasyster eller lillebror tittat ut.

Vi måste vara ärliga mot oss själva och berätta för människor i vår omgivning om hur vi känner hur glada och pigga vi än må se ut att vara, vi är inte inte, vi otroligt ledsna och förtvivlade att vi förlorade vårt barn. Många säger att vi ska glädjas åt den vi har i magen,  och nu behöver ni inte vara ledsna, Tro oss det gör vi otroligt mycket, vi är väldigt tacksamma att vänta Astrids syskon, samtidigt som vi sörjer, det måste vi få göra och de på vårt sätt. Det är svårt att vara gravid igen, många tankar snurrar kring de barn vi väntar och de barn vi miste. Våra anhöriga sörjer på sitt sätt, de förlorade också en släkmedlem på något sätt.

Att träffa bebisar skär i hjärtat för oss, självklart unnar vi andra deras glädje för de barn de fått, men det är svårt för oss att förhålla oss till det, då sorgprocessen är i våra kroppar i aktivt läge.

För oss betyder det otroligt mycket att träffa vår kurator och få hjälp med alla tankar vi går runt och bär på, vi får bli bekräftade för de vi är och de vi tänker, får vi tänka, inget är konstiga tankar, det är oerhört skönt för oss att veta då man ibland blir osäker på att man tänker som vi gör. Vi måste fundera på hur vi mår det är det viktigaste just nu!!

Förlossningen

Söndags morse blev det en tur till förlossningen då jag vaknade med ett konstigt tryck neråt, gick och la mig igen för att prova ställa mig upp, samma sak. Vi ringde in och var såklart välkomna in!! Vi hade ju ett inplanerat besök till förlossningen med aurora om några veckor just för att ha varit där efter att vår dotter dog, jag visste inners inne att det skulle bli jobbigt att komma dit. När vi väl kom in genom dörrarna kom tårarna det var som att på mindre än en sekund kastas bakåt till i somras, alla minnen slogs emot mig, även om det var fina minnen, när dotter föddes.

Denna gång var vi inte oroliga för bebis mer än om det var ngt som var på G men jag kände barnet vilket tur var.

Väl där inne fick vi ett sådant fantastiskt bemötande, vi är grymt glada att tillhöra Akademiska!!
Barnmorska försökte sätta ctg men bebis rörde sig för mycket så det var svårt, blev till att börja med ul istället för att se hur bebis låg. Inget såg konstigt ut och tappen var stängd och lång!

Alltså vet vi inte varför jag känner detta tryck då det inte var urinblåsan eller bebis som trycker.
Nu blir det några stilla dagar där jag ska vila och inte göra så mycket för att se om det kan släppa lite.

Två änglars lillebror!!

Efter att ha förlorat två små barn kom äntligen änglarnas lillebror, en till nätvän har fått sin efterlängtade, livs levande bebis!! Jag blir så varm i kroppen när jag hör detta!! Hoppet finns!!

STORT GRATTIS!!!

Tiden går men står stilla ändå!!

Det känns som att tiden står stilla när jag tänker tillbaka på när vi förlorade vår dotter, jag kan inte förstå att tiden går, allas liv bara fortsätter framåt och vårt står stilla, känns det som även om det inte gör det. Jag har börjat se ett mönster, de nätter jag sover kasst mår jag mycket sämre på dagarna med många orostankar minsta lilla som avviker gör mig tokig och är på väg att ringa förlossningen. Jag vill inte förlora ett barn till så är det, detta barn jag nu väntar vill vi ha kvar här på jorden, tillsammans med oss!

Jag längtar till våren så att jag kan gå till graven och göra fint hos vårt hjärta, mår dåligt då jag tänker på hur det ser ut där nu, inga blommande blommor eller nallar och änglar bara massa kall snö och is, och två lyktor som har gått sönder av kylan och all snö.

Jag vill som alla andra föräldrar köpa kläder till mitt barn och inte sköta om en grav, men  nu är det så att vi fick en ängel så nu är det vår uppgift att rå om henne där, under trädet!!

Vår älskade lilla flicka, vi saknar dig så!!

Magen v 26+2

Ett bra besök

Idag har vi varit på ett otroligt bra besök hos aurora, en väldigt duktig barnmorska som verkligen klaffade med oss, några tårar och även skatt kom med. Nu är många frågor svarade och vi kan lägga vissa saker bakom oss för sunden, de kommer alltid att finnas men det behöver inte uppta mina tankar dagligen.

Det känns skönt att de är med på noterna vad gäller förlossningen, det ger oss förtroende och ett stort stöd.


Idag går många av mina tankar till en kär vän som jag lärt känna i samband med att vår dotter föddes, önskar att jag hann upp till henne på sjukhuset men det hanns inte med idag. Mina tummar är hårt hållna för er.

Flödesmätning

Igår var det dags för en tur till specen igen, på agendan stod flödesmätningar. Allt såg bra ut både mina kärl och de kärl som går till moderkakan, vi fick så klart också se vår lilla räka, som nu börjar bli rätt stor. Denna gång träffade vi en ny läkare, han var också bra men vi saknar vår P så nästa gång har vi fått tid hos honom igen, det är vi glada för.

Att denna vecka har gått otroligt fort är vi tacksamma för hoppas resterande veckor går lika fort och att vi kan få må hyffsat!

Idag är det iaf sol och de gör att man mår lite bättre bara det. Idag blir det te mot väggen i den fina solen!!

100 dagar!

Idag är det 100 dagar kvar av graviditeten enligt Baby Ticker!!
Ska bli trevligt när det är två siffror. Hoppas nu bara våren kommer också så vi får lite värme!!

Underbara W!!

Idag är det sol, och varmt tänkt så underbart. Nu känner vi ett lite mer lugn i huset vilket är väldigt skönt, bebis sparkar då och då och vi kan faktiskt njuta lite också även om det bara är för en stund eller för en dag. Idag och i natt ska vi ha lillskot här hos oss och det är alltid lika trevligt. Vi är oerhört tacksamma att vi får låna henne ibland då det bidrar med mycket glädje och skratt för oss. En snart treåring hittar ju alltid på en massa bus och fäller roliga kommentarer!! Mitt i det svåra för oss fanns hon där och livade upp stämningen som annars var väldigt låg!! Att vara moster till denna unge är riktigt härligt!!!

Förlossningen v 25+2

Här kommer delar ur det jag skrivit när vi kom hem från förlossningen. Är idag i samma vecka och dag som då, det är väldigt svårt att förstå att graviditeten slutade här!

Söndagen den 4 juli 2010 kom och vi fick skjuts av sambons föräldrar in till förlossningen, väl där innan vi skulle gå in gick det upp för mig att det var dags, jag blev så leden och stod och krama sambon och sambons mamma, barnmorska och undersköterska kom och mötte oss, det var så svårt, riktigt svårt. Vi fick förlossningsrummet längs ner det var stort och fint, vi satte oss ner för att gråta och prata med barnmorskan om hur hela förloppet skulle gå till och vår eventuella önskemål. En läkare kom in vid ca 10.00 för att undersöka och stoppa in 4 tabletter som sätter igång förlossningen. Nu var jag på det klara med vad som skulle ske, jag hade en uppgift som skulle göras jag var målmedveten och visste att det skulle gå, alla rädslor som jag hade innan var borta och jag insåg att jag skulle föda vårt första barn.  Läkaren sa att det skulle ta ca 4 timmar innan de kollar igen om det hänt något, annars behövde det flera tabletter, som tur var räckte det med de första. Personalen på förlossningen var proffsiga och vi fick ett fint bemötande.  Jag och sambon låg i varsin säng och jag vet inte vad vi gjorde, då och då kom barnmorska för att undersöka mig jag var nu öppen 3 cm o nej tänkte jag hela 7 cm kvar det kommer ta år.  De servade oss med allt, mat och lite prat de var noga med att vi åt även om det var svårt. De hade nu bytt skift och vi fick ny barnmorska och undersköterska, de var underbara de måste ha varit med om detta tidigare tänkte jag.  Jag fick ont, hade TNS apparat som hjälpte liten men tillslut hade jag så ont att jag ville ha ryggbedövning, innan hade vi pratat om att jag ville ha det så lindrigt som möjligt då det räckte med smärta.  

Narkosläkaren dröjde jag hade riktigt ont, äntligen kom en kille som var flumming enligt mig och skrek om jag hade ont i benet när han försökte sätta nålen, tillslut satt den på plats oj vad skönt det blev. Vi somnade båda två en stund, det behövde vi. Barnmorskan hade kommit in medan jag sov för att undersöka men kom lite senare när jag vaknat, jag mådde illa och ville spy barnmorska sa att antingen var det barnet som trängde ner eller så var det epiduralen, hon frågade om vi ville vara ensamma eller om vi ville ha henne kvar, vi funderade och jag vet att jag frågade om hur lång tid vattnet kan gå, hon svarade allt från nu till om 30 min, hon hann inte lämna rummet fören vatten hade gått. De torkade och fråga om jag kände värkarna det gjorde jag inte de sa åt mig när jag skulle krysta och efter ca 2 eller 3 krystvärkar kom hon, vår fina lilla flicka. Vi hade bestämt att de skulle ta i mot henne torka henne och lägga henne i en säng innan vi ville se henne.  Barnmorskan tog emot henne som vilket barn som helst, pratade lite med vår flicka och gratulerade  oss till att ha blivit föräldrar! Barnmorskan berättade att det var ett välskapt barn vi fått, barnet hade 10 fingrar och 10 tår, och att barnet var vackert. Jag hade klarat uppgiften, jag var stolt. Vi hade blivit föräldrar!  Klockan var nu 18, 56. Vi bestämde oss att titta hon var så vacker, vårt barn. Barnmorskan sa att vi fått en dotter med det visste vi redan. 33 cm och 700 g vägde hon. 

Min sambo hade varit stark under hela förlossning inför mig, hade aldrig klarat detta utan hans stöd och närvaro, han var verkligen bäst! Nu släppte det för honom han grät och grät och jag tröstade honom, jag grät inte jag var lättad. Vi tog inte upp henne jag kände att jag inte ville störa henne. Vi kände oss nöjda med att ha sett henne. Barnmorskan och undersköterskan sa ofta att ert barn finns här om ni vill titta på henne igen,  de poängterade också att vi blivit föräldrar flera gånger, det var väldigt skönt och viktigt för oss att höra, även om vi blev föräldrar till ett en dotter som föddes stilla. Efter några timmar började jag känna att jag nog ville titta en sista gång på henne, jag och sambo bestämde oss för att vi ville ta ett sista farväl, vi tittade åå så fin hon var, liten vi gav henne namnet Astrid Avantika. Vi kände på henne hon var så liten och skör. Innan vi somna fick jag tabletter som skulle stoppa mjölkproduktionen, sedan sov vi båda två natten igenom.

Morgonen dagen efter fick vi frukost och vi väntade i princip på att få åka hem, vi träffade läkare som prata med oss, Ja fick ny sjukskrivning och sambon hade hade ju semester. Vi skulle också träffa kurator innan vi åkte hem. Så fort detta var gjort kom mina föräldrar och hämtade oss.  Nu började livet hemma, vi var helt slut med massor av tankar i huvudet som snurrade runt.  Jag minns inte exakt vad som hände denna vecka men vi träffade min kära syster, sambo och lilla W, och min bästa vän A. Det kändes skönt att träffa dem. Vi fick flytta in i vårt nybyggda hus torsdagen den 8 juli så det blev mycket med flytten även om vi var helt i en annan värld så känner vi att det var helt rätt tid att komma in i vårt fina hus. Vi fick otroligt mycket hjälp av våra familjer med flytten vilket vi är oerhört tacksamma för. Vi hade något att sätta händerna i även om det var en mycket svår tid för oss, vi ville ha vår flicka med oss hem inte lämna henne i ett kallt rum på sjukhuset. Men så blev det!

Vi är otroligt tacksamma för ett riktigt professionellt bemötande på förlossningen, en barnmorska och undersköterska som hjälpte oss att få en så fin upplevelse när vår dotter föddes. 

Vecka 25+2

Grattis!!

Blir så glad och lättat att få höra när en änglamamma och änglapappa fått ett livslevande syskon.


Lucas har blivit storebror!

Stort grattis till er!!!

25+0

Idag är vi i 25+0! Äntligen är den jobbiga veckan över, den har varit otroligt lång och orolig. Idag har vi iaf fått ett ul gjort, med ångest och tårar var vi i samma rum som i förra graviditeten, då vi också var i v 25+0, då fick vi det hemskaste beskedet i våra liv. När väl barnmorskan fick igång ul apparaten gick det bättre. Bebis ligger inåt och sparkar därför jag inte känner lika väl som innan. Vi träffade också Barnmorskan och kurator idag. Kuratorn var verkligen ett besök som behövdes, hon ska hjälpa mig med mitt tänkesätt och har nu fått min första läxa.

Vi är nöjda med dagen!!

Tack

Tack Ann-Louise för nomineringen!!

1. När började du blogga?

Jag började blogga Torsdagen den 20 januari.

2. Vad handlar din blogg om och vad skriver du om i den?

Den handlar om sorgen och saknaden efter vår flicka som föddes stilla, och om hur det är att vänta ett syskon till vår lilla ängel.

3. Vad gör din blogg speciell?

Det är en änglablogg, om hur det är att förlora ett barn. För övrigt utmärker den sig inte på något vis tror jag. 

4. Vad fick dig att börja blogga?

Att börja blogga är ett sätt för mig att skriva ner mina tankar jag har, samt ett sätt för andra i min omgivning att förstå vad vi går igenom. Att få kommentarer och stöd är guld värt. 

5. Vad skulle du vilja ändra i din blogg?

Jag vill en dag kunna skriva om glädjen över de syskon vår lilla flicka fått, ett syskon som får bo här hemma med oss. Ett syskon som föds levande. 

Jag skickar nomineringen vidare till ladybond , /Minaalskadebarn. och Änglaflikkan

8 månader av saknad.

Idag är det 8 månader sedan vår lilla flicka föddes, 8 månader av sorg och saknad. Att livet går vidare när en sådan ska som att ens barn dör är för mig ofattbart, jag förstår inte att livet rullar på. Sorgen har ändrat sig med månaderna som gått men det betyder inte att det känns lättare. Saknaden efter henne kommer alltid vara enorm och otroligt smärtsam. Har man inte varit med om liknande tror jag att det kan vara svårt att förstå.  Att föda ett barn som är stilla är det svåraste jag har gjort i hela mitt liv! Trots att det bara är vi som har träffat vår dotter så är hon vilken flicka som helst, vår lilla ängel. 700g gram vägde hon och var 33 cm. Vårt barn.

Månadsdagarna är speciella dagar för oss, vissa månader värre än andra, vi minns vår dotter med tårar som rinner och ljus som tänds. Det är smärtsamt att se andras barn som är jämnåriga med henne, då det påminner oss om vad vi missat och vad vi förlorat. Vårt älskade barn. Vi saknar dig så!

Att jag nu är i samma vecka som vi förlorade vår lilla är konstigt för jag känner att jag är mitt uppe i graviditeten med hennes syskon, kan inte i min vildaste fantasi förstå att det tog slut i denna veckan.

Vi önskar och hoppas att vi nu får gå förbi denna vecka och fortsätta flera veckor till, innan lillasyster eller lillebror kommer livslevande till oss. 

Rädsla!

I går kväll blev jag så rädd, kände inget i magen, det kändes konstigt, fick panik. Drack kallt vatten och stark saft inget hände, vi övervägde  om vi skulle ringa förlossningen. Beslutade att jag skulle lägga mig i sängen fick kaffe serverat och vips så fick vi oss en buff efter sådär 1 timme, rackarns unge att luras så, det krävs inte mycket för oss att bli rädda och få ångest och panik. Denna vecka är dessutom den veckan då vår dotters hjärta slutade slå.

Barnmorskor pratar om att efter v 26 ska man känna varje dag men om man känner varje dag sedan långt innan så är det ju klart man reagerar när det inte känns som det ska. Men hur mycket är varje dag? En gång på en hel dag känns ju tok för lite. Kanske en änglamamma som är bm vill ge mig ett råd.? Sjukt rädd blir man iaf när ens lilla plutt bara somnade in i magen utan direkt förvarning.

En present..

Fick idag ett paket med posten, och i den låg en film till mig!!
Notting Hill, underbara sambon som köpt den till mig, tänk vad lite kan göra så mycket.
Min dag är räddad i morgon också först lunch med syster och sen film!!
Underbara sambon är bäst!!

Att vara förälder!

Att vara mamma och pappa till ett barn som inte finns här på jorden, ja det är riktigt svårt, varje gång jag eller min sambo möter någon är det inte en barnvagn någon ser oss med, så som det skulle ha varit, då hade många stannat och prata lite, frågat hur de går och tittat ner i vagnen. Då hade det varit givet att vi nyss blivit föräldrar, nu är det inte så! Det känns inte som människor ser oss som mamma och pappa, utan mer som I och J. Alla som har barn vill gärna prata om sina små, berätta vad de gör vilka framsteg och motgångar de har hemma, såklart alla är stolta över sina barn även om de inte lever, vi som inte fick ta hem våra barn har också behov av att prata om våra barn, för oss är det vår verklighet vi kan inte blunda. Våra barn existerar och kommer alltid finns i våra hjärtan hur många år det än kommer att gå, jag fick frågan om oron släppt nu när vi kommit en bra bit in i graviditeten, Nej sa jag det kommer den aldrig att göra, rädsla och oro kommer alltid finnas, och den dagen vi får ett levande barn ja då ändras oron skulle jag tro till andra saker att oroa sig över. Vi önskar att det nu får vara slut på mammor och pappor som åker hem från bb utan sina bebisar, det måste någon bli ett slut på att barn dör för tidigt.  Att skänka en slant till spädbarnsforskning är något vi gör regelbundet, då vi vill kämpa och bidra för att det ska bli sanning. spadbarnsfonden.se

En annan mamma som inte fick med sig sin son hem, har kunnat sätta ord på sina tankar så otroligt bra, hon är otroligt duktig på att skriva, tack fina du för att du delar med dig av dina tankar.

http://minaalskadebarn.blogspot.com/?zx=7f7bc86d6f39ba9er!!