Tänk vad glad man kan bli...

Tänk vad lite Tulpaner kan göra, man blir så glad. Fick dessa för några dagar sedan,  av den bästa sambon man kan ha! Utan honom hade jag aldrig klarart detta!

Tänk att de står fina än.

Om att sakna

Tänk att man kan sakna en människa som man inte ens fick lära känna, det låter rätt konstigt men oj vad man kan sakna! Vår lilla flicka som inte vi fick se ögonen på eller se henne le. Det är hårt liv vi lever, men på något sätt går man vidare och lär sig hantera och leva med sorgen, för oss finns vår lilla tös med oss hela tiden, men det pratas inte så mycket om henne längre och det är nog bara vi som åker till hennes grav och tänder ljus, det gör mig lite ledsen i ögat men jag är inte den som ber andra göra de bara för att. Har andra behov av att gör det får de göra det helt enkelt. Det kan bero på att det bara är vi som fick träffa henne ingen annan har en relation till henne, vi har inte orkat visa kort på henne till våra familjen än men det ska vi.

Vi kommer alltid prata om vår flicka med våra framtida barn, hon är en av oss och tillhör vår familj. Frågar någon om jag har barn så räkans hon, det är självklart för mig!

Trombyl..

Idag har jag intagit nummer 100 av dessa små hjärtan, tänk vad jag är glad att jag får äta dem denna graviditet! De ska hjälpa mitt blod att rinna i navelsträng och till moderkaka så det lilla pyret får i sig näring. Ska i vecka 22 på flödesultraljud där de ska kolla om bebis får den näring den ska, hoppas hoppas att allt är som det ska, och jag tänker inte sluta med dessa små vad än läkaren säger, vill äta dem så länge som möjligt men antar att jag måste sluta innan förlossning pågrund av blödningsrisken. 

Obduktionen visade att vår lilla tös var helt frisk men att moderkakan var något för liten, läkare sa att det kunde vara en orsak till hennes död men inte högst troligt, så därför intas dessa tabletter denna gång för att förebygga helt enkelt. 

Tankar som snurrar.

När man har förlorat ett barn och sedan väntar ett syskon går ens tankar på alla möjliga sätt, jag har svårt att glädjas åt pyret imagen samtidigt som är är såå glad över att vi blev gravida fort efter att vår lilla tös dog, det tog inte ens 3 månader.

 Innan jag blev gravid var min största skräck att inte kunna bli gravid och att det skulle bli adoption vilket i sig inte är en skräck för mig då jag själv är adopterad, utan mer att det skulle ta en sådan lång tid innan man då får ett barn. Jag vet att jag och min sambo satt och tittade på regler för adoption och kände att nej vi måste ju försöka innan vi tar ut en sorg över att få biologiskt barn med oss hem. 

Jag vet att min gynekolog sa att det största problemet idag är att passa ihop och bli gravid och de vet vi ju att ni gör. Han hade rätt i det. Är så tacksam över att ha gått till en riktigt bra gynekolog som verkligen har ställt upp för mig och min sambo. Vi fick komma på ultraljud i v 15 fast han egentligen släpper gravida mycket tidigare, det enbart för att vi har den historien bakom oss, vi kände då inte att vi ville åka till gynakuten då vi inte har bra erfarenheter därifrån. 


vill ni träffa en bra gynekolog ring Carolinamottagningen, Uppsala!

Första promenaden..

ska jag snart ta, jag ska gå till vattenträningen, det är verkligen inte långt dit men ska gå 30 min innan så kan jag gå sakta utan att bli stressad. Har nu skippat kryckorna när jag går och hämta posten och så, det känns bra faktiskt. Ett litet hopp tänds inom mig att inte behöva ha så sjukliga smärtor ända tills bebis ankomst.

Tänk att det måste vara vattenträningen som gjort mig så mycket bättre, jag får sova bättre på nätterna utan att jag behöver gå upp och kolla på tv/film i några timmar.

Att ta en kort promenad kan få mig på lite bättre humör, då jag mest har suttit inne sen vecka 12 och det gör mig så seg.

Bra med planer...

Det är så härligt när man har lite planer för dagen, då slipper man sitta och oroa sig, för det finns det inte tid till. Idag har jag umgåtts med en härlig vän och hennes dotter för att sedan åka hem och sova en timme innan en annan vän kom på kvällen för lite te och kladdkaka med kola, grymt bra bakat av mig kan jag lova.

 Tänk att dagen kan gå så fort när man har ngt att göra. Idag har jag inte oroat mig för bebis trots att jag inte känt så mycket men jag vet ju att den har mycket plats och att moderkakan är i framvägg.

En riktig bra söndag helt enkelt, och nu massa mys med sambon!!

Har ni kollat kön...?

Det är underligt att så många verkligen har snöat in sig på vad det är för sort man har i magen, tänkt att det är så viktigt!!

För oss är ett friskt barn som föds levande viktigast, och de är vår största frågan är kommer det gå bra denna gång??  Det är många som frågar Har ni kollar kön? Jag säger oftast nej fast vi vet.

 För oss känns de som att det kan hjälpa att knyta an till bebisen i magen, att verkligen förstå vem som bor där inne.  Det är precis som att det inte är accepterat att inte kolla idag. De är konstigt att man låter bli.  Även om man väljer att det ena eller det andra alternativet så måste man bli accepterad utan att få mängder följdfrågor som tex, ja det kan ni ju göra senare eftersom ni ska göra många ultraljud. Precis som att människor tar för givet att man vill veta.

För oss som har förlorat våra små är inget konstigt, vi vill göra på våra sätt utan att bli i frågasatt. Att vara gravid efter att ha fått en ängel är inte lätt, det är det svåraste jag vet just. Jag känner mig maktlös och rädd men måste orka och kämpa! Många säger att det är så mysigt att vara gravid och att de mådde så bra, men jag tillhör inte en av dem!

Underbara Lördag

Idag är det lördag och jag slipper vara själv, tänk så skönt. Jag har sovit helt ok i natt  jämfört med förra natten då jag mest drömde om bebis.

 Idag ska det bli en super mysig dag, systers dotter kommer till oss och myser några timmar, vi ska baka kladdkaka till kvällen och ta en sväng till graven.

På kvällen ska vi till syster och hennes familj och äta middag. MUMS!!

Bebis lever...

som tur är, och vår fantastiska BM hittade hjärtljuden direkt, hon var lite osäker eftersom jag inte gått så långt men det var inget problem. Vi fick komma in 20 min för tidigt och det var klart på 5 min men så underbart skönt att höra att allt var bra. Mina hjärnspöken tar över allt för mycket ibland.

Bebis ligger väldigt långt ner, vilket jag inte själv trodde, men så var det.

Nu blir det mys men älskling och till middag blir det tacos..

Oro!

Dagen består av stor oro, jag vill känna bebis men gör inte det som jag vill, förut  kände jag iaf vad jag tror därför blir jag nu så nervös. Ringde min rara Bm och ville ändra en tid, tog även upp detta och hon sa åt att komma in och få lyssna på hjärtljud, inge bara att vara orolig för länge enligt henne, så glada att vi tillhör Specialismödravården och att vår Bm är förstående.

Nu vill jag bara att några timmar ska gå så det blir dags att åka, vi har ju ca 50 min in till sjukhuset. Har försökt ringa sambon utan resultat hopas ringer upp när han ser att jag ringt.

Önska mig lycka till!!

Varm choklad

Efter vattenträningen blev jag smittad.., gjorde en stor varm choklad och la mig i soffan med mig bok. Jag frös innan badet, i badet och efter badet. Jag fryser än. Det gick iaf bra att träna så befriande att kunna röra sig utan smärta. Har hållit på nu ca en månad med denna träning och jag märker att jag blir bättre i fogarna och knäna, idag tog jag inte med kryckorna och de gick bra ändå!!

Nu blir det soffhäng med sambon.

Idag..

Idag händer inte ett smack, så trött på att vara hemma men vad gör man när ens bästa vän är en krycka för att fogarna gör så galet ont. Har iaf fått sova helt ok i två nätter i rad nu det är jag väldigt tacksam över.

Ska idag på vattengympa men det är om några timmar och sambon jobbar ju så här sitter jag och glor.

Tvätten går så snart blir det till att hänga lite tvätt.

Skulle göra allt för att slippa värken och att få gå och jobba om det så var för några timmar.

Om vår ängel och en ny graviditet, hennes lillebror eller lillasyster.

När vi fick reda på att hon inte levde längre rasade våra liv totalt, min graviditet med henne var inte på rosa moln men helt klart stor skillnad mot nu. Vi kämpade igenom sommaren tillslut fick vi odbuktionsrapporten, inget fel på vår dotter och det ända de hittade på alla prover de tagit var att moderkakan var något för liten, läkaren sa att det kunde eventuellt vara en dödsorsak men inte säkert, va det inte så kallas psd i magen helt enkelt. Det känns så himla onödigt att hon inte kunde få leva här med oss, varför??  Vi älskar och saknar dig så lilla gumman!!

Vid detta läkarbesök var jag redan gravid i v 4 och blev så klart skit rädd, vad händer nu? Klarar inte min kropp att bära barn? många frågor snurrade i huvudet, läkaren skrev ut trombyl för att förebygga eventuella problem med flödet, det äter ja än och ska göra det så länge jag får.  Hon sa också att den nya graviditeten är en ny graviditeten är ett nytt barn och en ny moderkaka. Det var ingen ökad risk att det skulle upprepas med medicin.

Oron finns där hela tiden, att det ska upprepas, försöker lyssna på sambon och kuratorn som båda säger att så länge jag inte har nog i magen eller ser blod är allt bra. Tur vi tillhör specialistmödravården och går på rätt täta besök samt träffar kurator regelbundet.

Är nu i v 19 och vi har gjort många vul och ul, det är bara överläkaren på kvinnosjukvården som gör våra ultraljud, det tycker vi är tryggt. Vid RUl som var för några dagar sedan visade läkaren oss vår bebis, en livlig krabat som inte va still en sekund, svårt att förstå då jag inte kände ngt. Moderkakan låg självklart i fram precis som förra gången, jag hade hoppats på att den låg i bak så jag kunde få känna sparkar och rörelser tidigare men icke. Känner lite svagt någon gång om dagen skulle jag tro men vill känna mer.

Jag är..

En tjej som är 26 år bor med min sambo i ett litet samhälle. Vi bor i vårt nybyggda hus och myser med våra små missar. 4 juli 2010 fick vi vår lilla dotter som dog i min mage under vecka 24+ hon föddes med igångstättning 25+2. Hon var så liten och fin vår lilla ängel. Det är svårt att förstå att hon bott i minmage. Förlossningen gick mycket bra och fort trots omständigheterna.